Frälsarkransen har betytt enormt mycket för kyrkans självbild – Jonas Eek

Frälsarkransen fyller 30 år! Hur kommer det sig att biskop Martin Lönnebos moderna radband fortfarande älskas av så många? I en intervjuserie frågar vi kyrkliga profiler om Frälsarkransens betydelse – för dem själva och för kyrkan i stort.

Jonas Eek, domprost i Stockholm, menar att det unika med Frälsarkransen är att den gör tron gripbar både för handen, tanken och hjärtat. 

Varför uppskattar så många Frälsarkransen, tror du?

– Martin Lönnebo kommunicerade kristen tro på ett sätt som människor förstår. God pedagogik handlar om att strukturera och förpacka ett innehåll – och det gör ju verkligen Frälsarkransen. Det är en katekes för handleden där stora delar av kristen tro, kristet liv och mitt eget liv ryms i en krans. Helt fenomenalt! Frälsarkransen är väldigt kristologisk, den handlar om det centrala med kristen tro. Men den är samtidigt väldigt öppen, och stänger inte ute någon. Dessutom är den förnimbar för mer än tanken, jag kan hålla pärlorna i handen. Så jag tror att det är enkelheten, öppenheten och kroppsligheten som gör den så älskad. 

Vad är unikt med Frälsarkransen?

– Frälsarkransen gör tron gripbar. Som sagt, genom att pärlorna är kroppsligt gripbara, att jag kan hålla dem i handen. Men också genom att tron blir tankemässigt gripbar. Jag fattar: Aha, efter jaget kommer dopet och efter dopet kommer öknen. Så var det för Jesus – men det handlar också om mig. Mitt kristna liv börjar med dopet. Jag har också haft en öken. Och jag har upplevt kärlek, både som gåva och som ansvar. Det gör att mitt liv även blir existentiellt gripbart. Så Frälsarkransen gör tron och livet gripbart både för handen, tanken och hjärtat. 

Frälsarkransen är en katekes för handleden där stora delar av kristen tro, kristet liv och mitt eget liv ryms

Varför är Frälsarkransen fortfarande aktuell efter 30 år?

– En anledning är att Frälsarkransen är en viktig motkraft mot några av de tydligaste tidstecknen som vi alla på olika sätt kämpar med. När Frälsarkransen kom på 90-talet så var det en tid av rörelse, yta och prestation – och det har accelererat sedan dess, både hastigheten, ytligheten och prestationen och konsumtionen. Frälsarkransen möter alla dessa tidstecken med en motbild. Mot rörelsen och accelerationen erbjuder den en långsamhet, en eftertanke och en stillhet. Mot ytligheten talar Martin Lönnebo om bråddjupen. Och mot prestationen och konsumtionen så är Frälsarkransen en gåva som vilar i min hand. Dessutom: När jag griper pärlorna kan jag också ana att Gud griper mig med sin hand. Alltså, när jag söker Gud upplever jag mig redan vara eftersökt, det vi i kyrkan kallar den förekommande nåden.

Vad har Frälsarkransen betytt för dig i ditt liv?

– Jag är otroligt tacksam för kransen och använder den regelbundet som ett undervisande redskap. Jag har den ofta med mig i fickan som en liten förnimmelse. Den påminner mig om Gud naturligtvis, men också om hur betydelsefull Martin Lönnebo var för mig och många andra. När jag träffar en konfirmand eller en familj, önskar jag ju att det här som betyder så mycket för mig ska få betyda någonting även för dem. Det är prästens stora sorg att vi så sällan når fram med det. Att då se hur kransen har fått betyda så mycket för så många gör mig glad i mitt prästhjärta.

Vad har Frälsarkransen betytt för kyrkan i stort?

– Enormt mycket! Dels praktiskt i kyrkans pedagogik, den används ju brett både för barn, unga och vuxna. Dels för kyrkans självbild, att kyrkan har något att komma med. Vi ser Frälsarkransen på människors handleder på stan, den finns med i tv-serier, konfirmander gillar den. Det är en visualisering av trons betydelse som vi annars inte ser, vilket är uppmuntrande: Det går att förpacka det kristna budskapet på ett sätt som är attraktivt.

Artikel från 2025, text: Lina Mattebo, foto: Marcus Gustafsson